Blog a´la Malm

Detta inlägg är hemligt, om du har fått ett lösenord kan du läsa det.

Detta inlägg är hemligt, om du har fått ett lösenord kan du läsa det.

Detta inlägg är hemligt, om du har fått ett lösenord kan du läsa det.

Detta inlägg är hemligt, om du har fått ett lösenord kan du läsa det.

som i morse när Selma kom till skolan med storebror i släptåg.

Detta inlägg är hemligt, om du har fått ett lösenord kan du läsa det.

Detta inlägg är hemligt, om du har fått ett lösenord kan du läsa det.

Detta inlägg är hemligt, om du har fått ett lösenord kan du läsa det.

Detta inlägg är hemligt, om du har fått ett lösenord kan du läsa det.

Detta inlägg är hemligt, om du har fått ett lösenord kan du läsa det.

Selma sitter och funderar vid köksbordet samtidigt som hon tittar på ett korsord i HD.
S:"Skulle vi inte kunna ta och kasta alla korsord och tidningar så inte morfar kan göra de?"
E:"Men vad menar du, brukar morfar hålla på med korsord?"
S:"Nej men han håller alltid på och läser och om vi kastar tidningarna så kan han inte det. Eller om vi gömmer hans dagbok så kan han inte skriva i den."
E:"Men då skulle han ju svimma. Men varför tror du att han skriver i den hela tiden då?
S:"Ja, men han skriver ju för att han ska komma ihåg vad han gjort om någon frågar några dagar senare."

Tro nu inte att det slutar där, mormor får sig också en släng av sleven.

"Och mormor då, hon ska ju alltid ta med sig mat hela tiden när hon åker någonstans."
"Vaddå menar du att hon lägger in grejer i kylskåpet när hon kommer?"
"Ja, hon kan väl äta maten dit hon kommer? Hon tycker nog att hon är en kock."

Selma har anammat mormors sätt att avsluta diskussioner om saker hon inte riktigt vill prata om, kanske känsliga ämnen eller så.

Jag och Selma ska göra iordning oss för dagen:
"Men Selma, om jag var schysst och lät dig kolla klart på hela programmet så får du ju ge något tillbaka och göra som jag säger."
Selma springer omkring.
"Om jag ska vara schysst mot dig så får du ju vara schysst tillbaka."
"Ok." Hon lommar in i badrummet men vänder och kommer ut igen.
Ok, tänker jag. Nu kommer det något hon har funderat på, något jag har gjort mot henne eller så, den lilla kvicktänkta damen har ju bra minne också.
"Men du var itne så schysst mot mig när jag inte fick pengar för min tappade tand. Då var ju inte schysst, lilla mamma!"

Den episoden började med att hon gick och plockade pengar i skålen och slutade med att jag jagade henne runt i lägenheten, jag vann striden för övrigt.

Hur som helst, åter till dagens händelse.

"Men du vet Selma, kommer du ihåg varför du inte fick några pengar för den?"
"Jaaaaaa, men det behöver vi itne snacka mer om NU!"

Hahahahahah!

Igår när Selma skulle sova ligger hon i sängen och funderar lite.

"Du vet det där som står på dörren i porten. Sug kuk."
"Ja?"
"Jag kan skriva det nu. S U G K U K."
"Åh, vad bra."

Det är ju så att jag har en STOR unge nu, det är jättemärkligt men jag har på något sätt levt med den idéen att hon liksom alltid ska vara lika stor hela tiden. När hon var fyra så var det så hon skulle vara hela tiden och så har det varit hela tiden. Fattar ni?

Men nu är det så extra tydligt, och av en sån liten futtig detalj som en tappad tand.
Det är den sjunde tanden som ramlade av för några dagar sen.
Och hela utseendet är förändrat på något mystiskt sätt!

Hon ser så himla stor ut!
Speciellt när hon ler.
Men hon är min otroligt fina unge ju och kommer alltid att så vara.
Älskar henne mer än jag trodde var möjligt.

Ibland får jag såna där konstiga tankar i huvudet om vad jag skulle göra om hon inte fanns mer, försvunnen eller död.
Kanske bara är jag som tänker såna tankar?

Med tanke på hur lite sömn Selma fått under helgen är det inte alls så konstigt att hon fått ett antal raseriutbrott.
Trött-frustrerad-arg som ett bi.
Det är ju bara att tugga i sig och krama lite extra när det svänger som värst i humöret och tänka att det snart går över.
Lilla tröttmössan.

Jag har haft en jättebra helg! Jättebra verkligen.
Var ju ledig fredag-lördag men åter på jobb på söndag men det var liksom helt ok eftersom jag kände att jag hunnit med så otroligt mycket de två dagarna ändå.
Fredagen började med att vi vaknade jättetidigt, eller snarare Selma för hon hade drömt en mardröm och kunde inte somna om. Ungefär halv fem slog hon upp ögonen och vägrade sluta de igen, så vi gick väl upp runt sex tror jag. Som en vanlig jobbardag helt enkelt.
När klockan var nio var vi på City Gross för att storhandla, allt var frid och fröjd tills jag kom på att jag glömt att flytta över pengar på kontot och min telefonbank strular IGEN. Det var ju bara att ge sig iväg hem igen det, fixa det på datorn och sen åka tillbaka igen.
Selma stannade kvar i bilen när jag gick tillbaka in för att betala och hämta varorna och sov sig sedan igenom det, ett stopp på Väla för inhandling av hundmat och slutligen ett stopp på Ica Maxi också. Skönt det så kunde jag sticka in själv istället.

Hem och äta lunch, sen kom Elle och lämnade av Olivia som skulle vara hos oss istället för på fritids några timmar bara.
Vi stack iväg till stan och var på biblan, fikade på Söder och ordnade skalmarna på mina brillor.
Hem och fixade lite innan mormor och morfar dök upp.
Spökjakt och så mat på det.
Olivia blev hämtad efter maten av Andreas men först hade vi spelat lite spel.

Spel ja, det har vi spelat hela helgen. Alla möjliga spel vi hittat där hemma men en av favoriterna är Svarte Petter. Att ett så enkelt kortspel kan engagera så mycket att själva Svartis som vi kallar honom är helt söndervikt är ju lite roligt.

Lördagen hade Selma två kompisar över och kompis nummer två, Ayla blev också helt fast i spelens värld. Roligt!
Men det roligaste av allt är ju att jag upptäckte att mormor har en riktig vinnarskalle och hon blev väldigt engagerad i att just vinna. hahaha
Morfar var inte så road av att spela men när vi plockade fram "smash and grab" ville han vara med ett litet tag men ändrade sig när vi redan var fem som skulle vara med. Synd för det var kul.

Vi hann även med en några promenader och ett besök vid minneslunden där vi tände ljus för Patric och farmor. Väldigt fint fast det var lite kallt. Skönt att ha mamma med sig när tårarna kom.

Sen var det dags för trerättersmiddagen som var utlovad.
Förrätten var melonlindad prosciotti och till det välkomstbålet.
Huvudrätten fläskfilé med lingon och vin.
Efterrätten Hallonsemifreddo med bailys.

Väldigt gott.
Men....och det finns ju alltid ett men. Om jag hade fått bestämma utan att mormor stod och såg betänksam ut så hade jag stekt fläskfilén något kortare tid så den hade varit helt röd innuti och fått koka sig färdig i pannan. Nu blev den lite för torr för min smak men ändå gott förståss.
När vi hade fixat klart allt efter vi ätit upp var klockan ganska mycket med tanke på att Selma och jag skulle upp tidigt och gå till jobb och dagis. Efter ett litet kortspel gick vi och la oss halv elva.

Men det har varit en supertrevlig helg!
Tack mormor och morfar för besöket.

Vi var med på spökjakten ifredags, det var ju hur bra som helst.
Sara som anordnade det hela hade tagit hjälp av flera vänner som agerade spöken, häxor och diverse annat. Det fanns visst en mördare också.
I början innan vi gick ner i källaren så höll sig Selma väldigt nära mig, och Olivia lämnade inte min sida för en sekund. Jag stod och höll om henne ett tag och hennes hjärta slog väldigt fort.

Efter vi varit nere i källaren och letat upp den rätta kartan gick vi iväg på en skattjakt för att hitta skatten.
Det var lite roligt, för samma tjej som var med oss till stan i somras och efterfrågade fikat direkt vi kom fram sprang gatlopp när vi kom fram till skolgården där alla trodde godiset fanns. hahaha
Det var en häxa som sprang och gömde sig i buskarna och hoppade fram med jämna mellanrum, hon gjorde succé. Selma var till och med fram och ville bli skrämd av henne, det trodde jag aldrig!
Det berodde nog lite på att hon hade Olivia med sig och Olivia var räddare än hon var, så hon blev lite karsk då.

Efter vi kommit hem till gården igen, där godiset fanns, så var det grillning på schemat men då gick jag in för jag måste börja laga mat till mormor och morfar som kommit tidigare under kvällen.

Skickade ett sms i dagarna och tackade Sara för det otroligt ambitiöst anordnade sammakomsten.

På fredag är det spökjakt på gården.
Vi ska samlas utanför grannhusets källare och gå ner där och leta efter en skattkarta, för att sen leta efter skatten någonstans ute.
Det kan tänkas att det finns spöken där nere eller läskiga spindlar och sånt, jag undrar jag hur Selma ska tackla det. Med hennes extrema mörkrädsla så är det kanske ingen bra idé?
Vi får se hur vi gör på fredag.

Nu går Teitan på dagis tre dagar i veckan.
Det funkar bra, fast han hade levt om jättemycket vid stängningen i måndags. Hans älskling Svea som är i samma grupp hade gått hem klockan två och då hade det brutit ut. Skällningar och ylningar ända tills jag hämtade upp honom vid halv sex.
Herregud hur stod Michaela ut?
Det hade ju även triggad Oscar, en annan golden på dagiset så han hade också hållt på.
Stackars Hasse den tredje golden och också Teiturs rumskompis hade fått genomlida allt på nära håll.

Man kan ju undra om de ångrade att de hade tagit emot honom?

Om du nu ska göra inbrott i ett källarförråd, är inte vitsen då att också ta något från förrådet?
Inte bara bryta upp låset och sen låta bli grejerna?
Märkligt tycker jag men ändå bra.

Tack snälla grann-Sara som ringer och berättar och även lånar ut sitt eget lås.

Ja, det är som Helene och Malin snackade om.
Efter att ha kört bil nere i Torrevieja ett tag så kör du lite annorlunda när du kommer hem.
Åtminstone ett tag.

Jag har märkt det på mig själv, att min körstil är lite annorlunda. Men det lägger sig nog så småningom hoppas jag.
Det är ju märkligt att två veckors bilkörning ska påverka mer än år av bilkörning här hemma.
Men men.
Jag kör spanskt skyller jag på. Hahaha.

Vi tog en tur ner på stan andra kvällen och kollade in den lokala marknaden, hittade lite armband och sånt till Selma. Jag är ju urusel på att pruta, så Selma fick en solfjäder för hundra spänn och Tuva hittade en exakt likadan för trettio i annat stånd.
Bra Eva!

Nu när jag skulle titta igenom mina bilder jag tagit på semestern så ser jag ju att vi inte alls spenderade hela dagen på stormarknaden utan halv ett var vi hemma hos Helene och Göran vid halv ett!
Men det KÄNDES som hela dagen eftersom jag missade så mycket tid vid vattnet.

Jag hatar att shoppa! Hatar det, tycker det är fullkomligt urtråkigt, för det mesta iallafall.
Helené, Göran, Malin och Björn gillar det.
Så vår fördelning har sett ut så här:
De fyra går i affärer och jag, ja jag gör ju andra saker förslagsvis sånt som har med havet att göra. Eller en pool i värsta fall.
Första dagen genomled jag en helveteshandling i den lokala stormarknaden men där gick gränsen.
Att gå igenom varenda jäkla hylla med suspekta varor är inte min grej.
Gå in med en skriven lista och plocka det som du ska ha, sen kanske en liten sväng förbi godishyllan och sen UT!
Iväg till stranden eller var som helst annanstans.

Björn och Fredrik flyttade till Helene och Görans lägenhet igår, Malin ut på soffan med Elton och jag och Selma hamnade inne i "mitt rum".
Skönt med lite större plats, och Helene blev nog glad över att få dit lite nattsuddare.

Den här resan inleddes på ett sätt som satte standarden på resten av tiden tycker jag.
Skämt åsido, så var det inte riktigt men det här var det som hände:
Selma, Björn och jag åkte med Helene och Göran som skulle köra oss till Arlanda för avlämning.
Satt och snackade hela vägen och därmed missade vi avfarten till Arlanda och fick åka till närmaste avfart och svänga av där för att sen susa tillbaka hela den vägen.
Som tur var hade vi ju gott om tid så det var ingen fara.
Fara blev det däremot senare när vi satt i godan ro och käkade frukost, och höll på att missa flyget.
Final call, blinkade för fullt på skärmen när vi alla galopperade bort till gaten.
Ingen hade hört att de hade ropat ut i högtalarna.
Så kan det gå!

Flygresan gick bra, vi kom fram och skulle hitta biluthyrningen och ta våra bilar och åka till Torrevieja.
Först fick vi betala en försäkring vi inte hade tänkt oss men det var det att välja på eller deposition på tretusen spänn per bil. Nej tack.

Sen körde vi fel.
Inte en liten bit utan typ tjugo mil!!!! fel.
Hahahaha, och då var det itne ens jag som körde.

Men till slut kom vi fram och det var ju bra det.

Efter ett par timmar så körde Björn och jag tillbaka till flygplatsen och hämtade upp Helene och Göran.
Det var den dagen det.

Fatta att det snart är fyra!!! år sen Patric dog. Fyra!
Helt otroligt.

I somras hittade jag en CD-skiva med Totte och Zillah hemma som Selma fått av Marian för länge länge sen.
Vi tog den till bilen och så hade vi hårdkörning med de där låtarna om och om igen. Selma älskade det!
Själv var jag väl inte lika stormförtjust men det var ok ändå.

En av låtarna handlar om att Totte och Zillah blir osams och den lyder så här i refrängen:
"Zillah du är bara en människa, det är lite svårt att bli arg på dig. Visst, vi bråkar ibland men det ordnar sig." Ungefär så.

Det är bakgrunden till det jag ska berätta nu.

Vi sitter i bilen och ska köra någonstans, båda är småirriterade och Selma är trött. Då blir hon gnällig och ska bråka om ALLT, ja typ som sin mor då kanske?
Så vi håller på för fullt, och jag håller på att få ett psykbryt på ungen.

Och helt plötsligt så ljuder det en vän stämma i bilen:
"Mamma, jag är bara en människa, det är ganska svårt att bli arg på mig."
Jag tittar åt hennes håll och sen börjar vi gapskratta bägge två.

Skolan har dragit igång och hållt på i dryga tre veckor nu.
Selma verkar nöjd, jag är nöjd och allt känns bra.
Jag ångrar inte alls att jag valde som jag gjorde utan jag tycker att jag gjorde rätt!
Och det känns SÅ bra.

Jag har en känsla av att det blev så som jag tänkte mig, att det är lättare att få en annan roll i nya sammanhang och att Selma har fått en annan roll här.
Det kan iofs mycket väl vara så att jag inbillar mig men det känns som att hon redan har hittat flera hon leker med här än hon hade på dagis.
Men det är ju tre gånger så många så det är ju inte så konstigt egentligen.

Har bokat in ett utvecklingssamtal så det ska bli intressant att höra vad hennes mentor säger.